Är hunden smartare än mig?
Och om så vore fallet, spelar det någon roll?
Läste på en blogg att "om hunden drar så försöker den komma bort ifrån obehaget från halsbandet" och att man underskattade hundars förstånd om den drog av den anledningen. Om man tyckte så så tyckte man att hunden var smartare än en själv dessutom. Enligt skrivaren fanns säkert också någon "suspekt forskning om det."
Ja, forskning finns. Kanske inte om att komma bort från kopplet eller halsbandet. Men med hård behandling ökar avståndet och ger en sämre relation till matte och husse. Skulle du gå kvar lugnt och tryggt jämter en som misshandlar dig? Ja, faktiskt. Men till en början skulle du försöka komma bort från obehaget. Efter ett tag infaller något som kallas inlärd hjälplöshet, då slutar man att bry sig och bara "gör" för att komma undan mer obehag. Är det sådana vi vill ha våra hundar? Nej, inte många väljer nog det om de vet att det finns alternativ.
Ett tips, har du en instruktör som inte är uppdaterad inom forskning och vetenskap, byt instruktör! Idag har vi kommit så långt så vi borde veta bättre, det finns pengar till forskning, det finns bättre sätt att få reda på saker, vi forskar om hundars upplevelse och känslor och det är allmänt vedertaget att hundar har känslor och upplevelser.
Hundarna har samma stress- och smärtsystem som vi har och hundar kan få både depressioner och panikångest. Och ja, det är vetenskapligt forskat på.
Hundens språk och tankar
Om du vill veta mer om Hundens språk och tankar så har Hundia en gratis föreläsning med Per Jensen den 6 maj!
Professor i etologi. Eftersom vi har begränsat antal platser så måste du anmäla dig dock. Anmäl till pirre@hundia.se eller med sms till 0764-160 622. Vi meddelar om det blir fullt.
Dessutom tar Per med sig nya boken, Hundens språk och tankar och signerar den på plats!
För visst finns det forskning, hur mycket forskning som helst!
Att få dem att utföra det på en appelplan eller att få dem att utföra det i vardagen?
Vad är en bra belöning?
När levereras den?
Hur uppfattas den?
Blir hunden glad?
Är en aktiv hund stressad?
Är en stressad hund aktiv?
Hur skulle du belöna för att din hund ska gå fint?
Hur skulle du belöna för att din hund ska ligga still?
Vilken aktivitetsnivå har din hund när du belönar (de två frågorna över)
Skriv ner vad du tycker eller hur du tänker i kommentarerna nedan, spelar ingen roll om det är rätt eller fel, om det gäller din hund eller grannens hund. Kommentera bara och säg lite om vad du tycker och tänker!
Ofta säger hundägare att de vill ha en vanlig normal hund. Men vad är en normal hund?
Här är några egenskaper hos normala hundar:
normala hundar biter
normala hundar kom inte på inkallning om något annat är intressantare
normala hundar reagerar starkt på stimuli, tex ljud, hastiga rörelser mm. Rädsla är en överlevnads anpassning.
normala hundar tuggar, dissekerar och förstör saker, även dina nya skor
normala hundar vaktar sina ägodelar oavsett om det är ben eller liggplats
normala hundar skäller och morrar
normala hundar gräver hål
normala hundar ylar eller skäller när de blir lämnade ensamma
normala hundar jagar katter och vilda djur
normala hundar dödar små djur
normala hundar drar i kopplet
normala hundar tycker om att springa runt så fort de kan, även om de välter barn samtidigt
normala hundar lyfter på benen och kissar på träd, även på inomhusgranen..
normala hundar gillar att sniffa på allt – så som skrev, träd, buskar, dikeskanter
normala hundar äter bajs
normala hundar rullar sig i mumsiga lukter och andra döda ting
normala hundar tycker inte om varje hund de möter
normala hundar vill inte bli kramad, pussad eller stirrade på av varje person de möter
normala hundar tycker inte om få klorna klippta eller pälsen borstad
normala hundar tycker inte om att ha kläder, transporteras i väskor eller barnvagnar, eller ha hundskor (Därmed inte sagt att frusna hundar inte ska ha kläder!)
Titta på alla dessa saker som normala hundar gör, hur många vill ha en sån? Normala hundar är inte speciellt bra husdjur...
Vad vi vill ha är onormalt beteende.
Vi vill att en varelse som har utvecklats i tusentals år som jägare ska bete sig som om de vore dockor. Vi vill att hundar att gilla varje hund och människa de möter. Vi vill att hundarna ska vara tysta. Vi vill hundarna gå fint i ett löst koppel även om vår gånghastighet jämfört med hundens naturliga gångart är enormt långsam. (har du hamnat bakom folk som rör sig långsamt när du har bråttom? Frustrerande!) Vi vill ha hundar som inte bits, inte ens när de blir trakasserade eller misshandlade.
Vad vi vill ha är hundar med beteenden som är etologiskt oförenliga med deras utveckling som art. Vi gillar hundar men inte deras "hundighet".
En del av problemet är också vad som definieras som normala hundägarbeteenden.
Många hundägare:
går inte på hundkurser för att lära sig – och hunden - mer
missar att socialisera hunden under dess valp period
placerar hundens fysiska och psykiska stimulansbehov som nr 174 på sin lista över prioriteringar
vet inte hur man förhindrar dåligt uppförande
fokuserar på vad deras hund gör för fel och ignorerar hunden när den gör rätt
tränar inte hunden och skyller sedan på att hunden uppför sig illa
förväntar sig att hundar känner till skillnaden mellan rätt och fel naturligt
leta efter en snabb lösning för beteendeproblem istället för att fundera över varför beteendet började
Normala hundägare få normal hundbeteenden. De letar efter instruktör med hundvänliga metoder när de stöter på problem för att få hjälp. De tränar sina hundar även om de är upptagna. De tillbringar tid med hunden och att hjälpa hunden prioriteras av den normala hundägaren.
Medan ingen hund är perfekt. Inse att nästan allt vi förväntar oss av hundar är onaturligt för dem. Men en del av det som gör hundar så underbara är faktiskt att de i allmänhet mer än gärna byter beteenden som är förankrade i hundratusentals år av instinkt för en ägare som spenderar ett par minuter om dagen med träning med dem.
Hundar kommer inte bli perfekta, oavsett om den köptes som valp eller vuxen. Alla hundar behöver utbildning. Väluppfostrade hundar är ingen slump, de är oftast välutbildade hundar.
Vad är egentligen ”mjuka metoder”, ”positiv träning”, ”klickerträning”, ”belöningsbaserad träning” och liknande uttryck i hundträningen? Ja, egentligen handlar det ju bara om träning som baseras på vetenskapliga metoder, där det finns, eller om etik och moral, där vetenskap saknas.
Tyvärr används ovanstående ord som skällsord av dem som tycker att man ska använda straffbaserad träning, eller åtminstone ibland basera träning på straff. (Läs Canis artikel om problemet med straff här: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=48)
Att använda hotfulla eller smärtsamma träningsmetoder är faktiskt förbjudet. Det står helt klart inskrivet i lagen. Det inkluderar även ryck i koppel för att hunden ska gå fot eller ställa upp sig i utställningsringen...
Att träna med belöningar innebär inte automatiskt att husse har fickorna fulla med godis. Det innebär att förstärka ett beteende så det upprepas i framtiden. Att ge hunden ett obehag (ryck) ökar inte sannolikheten att hunden upprepar beteendet, men den kan mycket möjligt göra det en period för att undvika hård behandling, tyvärr kan den behandlingen ge andra inte så önskvärda uttryck, tex. inlärd hjälplöshet, stress och andra mindre roliga symtom.
På en promenad låter du hunden gå framåt när kopplet INTE är sträckt. Du låter inte sträckt koppel få en positiv förstärkning. Tex, du stannar om hunden drar, hunden når inte dikeskanten om den drar. När hunden slackat på kopplet får den gå till dikeskanten. Hunden blev positivt förstärk av slackande koppel.
Inför besök tränar du din hund att inte hoppa. Den positiva förstärkningen ska komma när alla tassarna är på backen. Oavsett om det är beröm, godis eller kel. Om hunden hoppar, ta bort all förstärkning. Dvs vänd dig om, titta inte på hunden, använd inte armar till att skjuta bort hunden. För när en hund är lite uppspelt, så är det belönande att du såg den, även om du blev arg för att den hoppade. Så, ta avstånd, titta åt ett annat håll, visa med ditt kroppsspråk att du inte vill ha kontakt.
Så fort tassarna är på backen ska du vända dig om och ge hunden en förstärkning. Att berömma när den gör rätt ger hunden mycket information. För om du bara vänder dig om och inte talar om vad som är rätt beteende genom att belöna det så blir hunden bara frustrerad och kommer troligen börja hoppa högre, skälla eller tom börja bitas för att den så gärna vill ha kontakt, de vill ju så gärna hälsa. Så lär dem att hälsa fint, det kommer både du och dina gäster uppskatta.
Men vad är då egentligen ”förstärkare”?
Egentligen är det ju allt som hunden vill ha. Vissa saker kan de inte få, då får vi hitta på det näst bästa. Men om hunden vill ner i diket, så är diket just då de bästa förstärkaren, det är ju det den vill ha. Säg att du tränar på ett beteende och belönar hunden med en ostbit när den sitter. Du gör om det igen, men hunden sätter sig inte. Då har inte hunden upplevt att den har blivit belönad. Vad hade då varit en bättre belöning? Det beror på i vilken situation ni befann er i. Kanske att få lukta på alla människorna den ville hälsa på innan? Kanske att få en stunds bus? Eller kanske ett annat godis hade varit en bättre förstärkare? På valp- och vardagslydnadskurserna börjar vi med att försöka få fram 20 användbara belöningar för att ha flera att ta till när vi vill förstärka ett bättre beteende.
Så, förstärkare (belöningar) kan alltså vara mat, springa, nosa, leka, uppmärksamhet, klapp, kel och massor av olika saker, beroende på din hund och er omgivning. Är det mycket störningar runt omkring så behövs ofta en förstärkare som övervinner omgivningen. En korvbit kanske inte gör det, medan en intensiv lek i en stressande miljö kanske bara får hunden mer stressad. Vilka är dina 20 bästa belöningar? Vad kan du använda i olika miljöer och situationer? Det är värt att lägag ner en stund på att fundera!
Skorps tar igen sig.. . På koppelträning- och inkallningskurser använder vi oss ofta av uppmärksamhetsljud.
Tex. Ett smack eller en mjuk vissling. Betinga ljudet så det blir något som det lönar sig att uppmärksamma.
1. Vissla, ge en godisbit och upprepa det flera gånger tills du ser att hunden tittar på dig och frågar var godiset är när du visslar. Beröm då när hunden tittar på dig (eller klicka om du använder klicker), och ge godiset.
2. Gör samma ljud när hunden har uppmärksamhet åt annat håll och beröm (klicka) när den tittar på dig och ge godiset/förstärkningen.
3. När hunden uppmärksammar ditt ljud ska du träna samma sak men i andra miljöer, med mer störningar. Tänk på att ha hunden kopplad så den inte kan komma fram till störningen, för i början kan den vara viktigare för hunden. Placera gärna störningen själv, tex en mindre god matbit, så det inte blir för stor störning i början när ni tränar.
När du tränat i flera olika miljöer så kommer hunden lyssna reflexmässigt på ditt ljud. Då kan du börja använda ditt uppmärksamhetsljud för att avbryta det hunden tänker göra, det mindre önskade beteendet och förstärka rätt beteende.
Skillnaden mot hur det förut tränades in är stor. Då uppmärksammade man det oönskade beteendet. Tex genom att säga ifrån, dra i kopplet eller annat. Hunden fick alltså uppmärksamhet endast när den gjorde något mindre bra. För många hundar är uppmärksamhet, även dålig sådan, bättre än ingen alls. Så se till att du förstärker det du vill ha, ignorera andra beteenden. Alltså, glöm inte belöna när hunden är still och passiv också, inte bara förstärka (fya) när den knaprar på dina skor.
När man tränar hundar så ska man gradvis öka svårigheten. Träna först i en miljö där hunden är bekväm, flytta sedan ut träningen i miljöer, lättare i början så den får vänja sig stegvis utan att stressa.
Visste du att en stressad hunden, eller person med för den delen, tappar finmotorik och koncentration? Att pressa hunden, att hota den eller rycka i den skapar stress. Och då är den inte direkt i bästa form att utföra det vi ber den om. Ny miljö kan också få hunden stressad. Om då övningen är bekant hemifrån så är sannolikheten större att den utförs fast hunden är påverkad av miljön, för hunden känner igen övningen. Så vänj hunden vid nya miljöer också! Men stressa inte =)
Om din hund reagerar på saker i miljön, träna då så långt ifrån det så hunden är bekväm. Flytta närmare först när du ser att hunden inte reagerar starkt. I den här situationen är ofta passivtetsträning bra att börja med. Om din hund reagerar på andra hundar, ge de en godisbit för att den tittar på en anan hund. Faktum är att du byter förväntningar. Om alla hundar den ser innebär en godisbit (eller en annan inte upphetsande förstärkning) så kommer din hund snart uppskatta att se andra hundar. Om du rycker i din hund när den ser andra hundar kommer den uppfatta andra hundar som obehagliga. Du förstärker sedan det obehaget genom att fortsätta rycka. Självklart vill man att hundar ska uppfatta andra hundar som positiva även om vi väljer att inte hälsa på dem.
Gör samma sak om din hund är rädd för barn, om den är rädd för mopeder eller vad som helst. En jättebra övning som påbörjas på långt avstånd och får hunden positiv till det som förut var otäckt och sakta men säkert kan ni närma er!
Att använda sig av positiv förstärkning är alltså inte fysiska bestraffningar, inte heller hot, varken muntligt eller stirrande, inte ryck i koppel, inte kasta saker bakom, framför eller på för att skrämma den. Kort sagt, det är som att uppfostra barn, inte använder man våld där heller. Eller, man ska inte använda våld där heller.
Men att använda positiv förstärkning innebär inte att det saknas regler. Precis som vi får lära barn att inte springa iväg ska vi lära hundar att inte göra det heller. Det finns saker som är farligt, där både barn och hundar måste lyda. Men man kan träna in det utan att vara elak, utan att få dåligt samvete. Det bästa med att träna positivt är faktiskt den fina kontakten man får med hunden, tilliten och tilltron, för att din hund vågar lita på dig. Och den vill vara med dig!
Trots att jag gör en jämförelse med barnuppfostran och hund så är det inte menat att förmänskliga hunden, men jag tycker det säger lite om uppfostran och inlärning överlag.
Hur lär då hundar? Vi vet att straffbaserad inlärning inte gör att hunden lär fortare eller bättre. Vi vet att hunden har en ökad tendens att upprepa saker om den fått en positiv förstärkning. Vill du veta mer?
Grattis! Den 4 februari är det en hel dag med inlärning och motivation med Tobias Gustavsson! Och det bästa av allt, kursen är MED hund! Inte bara en föreläsning där vi sitter och lyssnar med andra ord. Så passa på och lär dig mer om hur hundar lär!
Tycke den här filmen var bra, den visar så många hundar som vill ha utrymme och slippa stå näsa mot näsa med andra. Vi ser inte på dem att de inte vill ha kontakt, inte på avstånd. Jag minns Hilda, som alltid ville ha eget utrymme. Hon hade inga problem med hundar som var nära, upp till 1 meter faktiskt. Men hamnade de näsa mot näsa så bet hon. Och jag försökte förklara för folk att de inte ska komma fram med sin hund, men inte tusan gick informationen fram. Ett par med jakthundar ifrågasatte starkt att jag sa nej till att hälsa, för deras hundar "behövde" det för att sluta göra utfall. Ja, jösses.. Och Hilda skulle ta smällen? Hon däremot kunde släppa in vilka hundar som helst i vår trädgård, för när hon ville vara själv så gick hon undan. Men den möjligheten hade hon aldrig i koppel, hon var ju tvungen att stå där jag stod.
Och så har vi Ebba. Har hon lärt sig av Hilda? Eller lärde hon sig för att det var upprepade salgsmål mellan två av våra hundar en period? I vilket fall har hon inget förtroende för andra än familjens hundar och samma saker gäller där. Bara de inte är näsa mot näsa så går det, men inte när det är för nära. Jag har ju dyrt och heligt lovat Ebba att slippa alla ohyfsade hundar som inte förstår att hon vill ha utrymme, så jag hoppas jag möter större förståelse av omgivningen med henne =) Men samtidigt tränar vi på att vara nära, men inte ta kontakt eftersom det behövs både på utsätllning och träning.
Och så har vi Abbe. En hund som inte bråkar med någon, som har så lugnande inverkan på andra hundar att alla blir lugna i hans närhet. Tänk om alla vore såna? Det vore ju önskedrömmen, men det blir ju inte alltid som man vill. jag hoppas iaf att våra tre ungdomar, Buffa, Tuwa och Putte växer upp utan att bry sig om andra, men vi får se, än är de små =)
Reklam!! Ja, VGW känns mer som information än reklam, men det är väl ändå reklam =)
Tänk att man väntat så länge på de nya affischerna =) Nu är de äntligen här, måste ju bara få visa dem. Helt klart borde det ha varit en Leonberger på dem, men men, Saga gör bra reklam hon också =)
Gillar VGW bältet själv något enormt och önskar lite att halsband ville bli gammalmodiga, men ju fler som provar VGW bältet, desto fler är fast. Sån ortolig skillnad det blir på hundarna. Jag ska ta med mig VGW till Nuffeklubbens inofficiella i Sollentuna den 14 januari, någon som vill ha den levererad dit? Hojta till bara!
Studier har gjorts främst på höns, inte alls lika mycket på hundar. Men studierna visar väldigt intressanta saker.
Tex får olika hönor olika mycket sperma. Det baseras på tex om det är stor konkurrens. Målet är ju att se till att få avkommor efter en bra höna. Tuppen selekterar alltså, en del får mer, en del får mindre. Men, hönan seleketerar också! Om fel tupp hoppar på, så ja, då åker allt ut igen! Hon sparar dessutom sperma i små fickor, så om inte hönan får tag i en riktig karlakarl till tupp så tar man fram det sparade och fixar det ändå. Smart system =) Framförallt är honval för att förhindra inavel men förhindrandet av inavel sker också i flera stadier i en parning. Det intressanta i forskningen är att det INTE sker urval efter en articifiell inseminisering! Behöver honan se och få välja?
Antalet spermier i förhållande till antalet ägg är det som gör att hanar konkurrerar medan honan väljer. Hanar konkurrerar för att få sprida sina spermier så mycket som möjligt. Honorna väljer mer selektivt för att få så bra spermier som möjligt.
Hundar då? Ja, det har visat sig att hanhundar som är rötägg får para sig mindre, det är en del av tikens val. Ser hanar olika på olika tikar? Ser de till ev- konkurrens? "Portionerar" hanhundar också sperma? Och hur går det då, när vi uppfödare ska välja hanar till hundarna? Eller, hemska tanke, när uppfödare håller fast tiken för att parning ska ske? Jag ser fram - mycket! - mot mer forskning på sexeull selektion på hund. Det ställer stora krav på uppfödare, det kan man ju inte komma ifrån i alla fall. Kort sagt, parningsframgång beror på personlighet, då borde tiken välja..
Som ett tips kan jag nämna att det i årets HUNDuppfödarkurs blir mer om sexuell selektion! (www.hundiahundskola.se)
Det finns epidemi över hela landet och ingen går längre säker! Det förekommer överallt, på trånga stadsgator och på rymliga vandringsleder. Det är ingen diskriminering baserad på ras, ålder eller ekonomisk status. Oskyldiga hundar och deras ägare håller på att terroriseras, jagas nerför gatan, målas in hörn av ... andra hundägare.
Men, undrar du, gillar inte alla hundar att träffas, hälsa och leka med andra hundar? Så även okända? Hur oförskämt är det inte av dem att inte hälsa på mig och min hund... som är så vänlig.
I varje stad och förort finns kärleksfulla, laglydiga familjer som delar sina liv med hundar som av olika skäl inte kan eller inte vill umgås med andra hundar.
Idag uppmanar jag alla hundägare att visa respekt för hundar som vistas omkring oss medan de samtidigt ska klara av tex:
• smittsamma sjukdomar
• koppelreaktivitet (tex. utfall)
• tjänste- eller brukshundar
• skador och andra smärtsamma fysiska förutsättningar
• intolerans till andra djur
• återhämtning från operation
• rädsla för okända eller bråkiga hundar
• åldrande och äldre hundar
• lär sig självkontroll runt andra hundar
• ägs av människor som vill vara ifred
För att göra det enkelt, skall dessa hundar och deras ägare att kallas ”Hundar i behov av utrymme” (Dinos) ™ Dogs in need of space.
Dessa Dinos har lika stor rätt att promenera omkring, med en vanlig koppel utan att hälsa på främlingar vare sig det är människa eller hund. Och ändå förföljs de, dag efter dag, för att glada välmenande hundägare insisterar på att hälsa på dem.
Trots frenetiska ansträngningar att gå över gatan eller gömma sig mellan parkerade bilar är Dinos jagade av andra människor som promenerar med sina hundar. Människor som vägrar att tro att det finns en enda hund där ute som inte vill träffa dem. Du känner igen dessa människor genom deras stridsrop:
"Min Hund är vänlig!”
Välj vilken stad som helst och det högst troligt att sett något liknande det här:
En Dinos arbetar med matte eller husse, låt oss säga att det är koppel-reaktivitet (utfall). Han har problem med främmande hundar, men är under utbildning så att han ska lära sig att behålla lugnet i andra hundars närvaro.
Dinos ser annan hund komma och gör som de fått lära sig, de skapar lite avstånd och gör en sitt-stanna med ögonkontakt. Målet: att förbli cool medan den andra hunden passerar.
Men de insåg inte att de blev förföljda av en ivrig "Min Hund är vänlig!” människa.
Där kommer en nu, korsar gatan, hastigheten är hög, rakt mot den sittande Dino, "Min Hund är vänlig!” människans hund stretar och drar i kopplet..
Dinos går längre bort, försöker igen för att skapa avstånd. Alla kan läsa det tydliga kroppsspråket från Dinos. Typ: ingen ögonkontakt eller leende, de är vända bort från "Min Hund är vänlig!” människan, kanske ögnar de frenetiskt runt om och letar efter en flyktväg.
"Min Hund är vänlig!” människan är okänslig för kroppsspråk och insisterar på att komma närmare. Dinos signaler ökar. Som en hund på väg att förlora sin tålamod med en oförskämd valp. Matte säger bestämt: Min hund gillar inte andra hundar.
Då "Min Hund är vänlig!” människan inte tycks förstå deras språk fortsätter de rakt mot Dinos tills han är inträngd och inte längre kan behärska sig. Dinos gör utfall och skäller.
Nu beter sig Dinos som en hund som är påpucklad av en tonårshund utan hyfs. DINO naffsar, så att budskapet ska bli tydligt, Stopp! Kom inte närmare!
Och, som vanlig, ropar "Min Hund är vänlig!” människan ut sina glada, vädjande stridsrop: Min hund är trevlig! (nu brukar man se Dinos joggandes bort för att komma undan).
De följs av en sårad blick, där "Min Hund är vänlig!” människan mumlar, " -Vad har din hund för problem?"
Och Dinos är skakad och undrar varför de jobbar så hårt på att förbättra sin hunds sätt när människor runt omkring dem inte har sociala färdigheter, eller ja, när andra hundar inte har sociala färdigheter.
”Hundar I behov av utrymme” är bra hundar. De kanske inte vill umgås med din hund men de har rätt att gå med sina ägare i koppel utan påhopp från främlingar som insisterar med en påtvingad hälsning. Deras ägare vill inte orsaka en scen eller skrika i panik på främlingar. De vill inte att deras hund ska agera olämpligt, bli sårad, backa i sin utbildning eller skrämma någon. Snälla hundälskare, ge dessa hundar och deras människor utrymme och om de går iväg låt dem passera dig utan kommentar.
Allt de vill är att få gå med sina hundar i fred, utan att behöva gömma sig under en parkbänk för att undkomma den obevekliga strävan efter hundägare som ropar ... "Min hund är trevlig!"
- där ni kan läsa hela texten, även den del jag inte har översatt.
Egen anmärkning:
När jag har kurser med problemhundar, hundar som har svårt att behålla lugnet när de ser andra hundar, så kan matte & husse kämpa hur mycket som helst för att deras hund ska komma över rädslor för andra hundar. Oavsett om det beror på ålder, smärta, rehabilitering, träning eller dåliga erfarenheter så vill hundägaren få sin hund lugn. Men vet ni, det är ta mig tusan omöjligt att få andra att förstå att det inte är ok.. Det svåraste som finns är att få stopp på folk. Framförallt tanter med rullatorer, de har en liten hårig golvmopp i änden på ett 15 meter långt flexi-koppel. Och de jagar en med full fart. När man ser tempot de får upp undrar man om de verkligen har åldern inne för att vara pensionär..
Nåja, för all del, det är inte bara gamla tanter, många tror att just ”min” hund kommer bota en Dinos. ”För min hund är så snäll”. Men sluta tänka så, håll avstånd tills ni får bekräftat att det är ok att gå närmare, får ni inte det, gå inte dit! Har ni inte hela bakgrunden kan ni vara nästan säkra på att er hund inte kommer bota hunden som har problem, ett taskigt hundmöte kan för fel hund få den att backa månader i sin träning. Så var snäll och respektera dem som vill få ordning på sina "bångstyriga" hundar, låt dem vara och hälsa på avstånd.
Har läst en forumtråd om MH, om det är bra eller inte. Det slog mig att epigenetiken borde vara viktigare än MH, eller är MH kanske rent av förödande för epigenetiken om fel hund går MH? Orsakar vi stress och epigenetiska färndringar? Kanske inte, men intressant fråga är det iaf.
Kort om epigenetik..
Epigenetik - vad du är med om ändrar ditt genetiska uttryck, tom. till kommande generationer
hund som drabbas av stress får bestående epigenetiska förändringar som kan ärvas av avkomman och leda till ett förändrat beteende i nästa generation.
valpar som stressas i mammans mage kan få genetiska förändringar om mamman stressas under den prenatala tiden eller postnatala tiden
(saxat ur läkaritdningen - det skrevs redan 2006)
Det faktum att epigenetiska mekanismer styr utvecklingsbiologiska processer genom att skapa cellulära minnen är intimt förknippat med dysreglering av epigenetiska tillstånd i samband med sjukdomsuppkomst. Faktum är att vi inte vet, förutom i några isolerade exempel, om den epigenetiska rubbningen är orsak eller konsekvens. Däremot finns det hållpunkter för att epigenetiken påverkar etiologin och patogenesen hos många sjukdomar, t ex präglingssjukdomar, cancer och andra sjukdomar som diabetes , schizofreni eller kardiovaskulär sjukdom.
Till skillnad från ärftliga cancerformer förs inte de epigenetiska förändringarna vidare till nästa generation, utan det är en process som startar med varje ny individ.
I flera år har det varit känt, men det har kommit upp väldigt lite. Anledningen till mitt intresse för det är Per Jensens föreläsning på ADVENTure Dog Conference 2011 (www.adventuredogconference.se)
Epigenetiken har alltså större verkan än vi tror..
Först vår egen, Hundias. Det blev 106 anmälda hundar! Visserligen blir det alltid ngt bortfall, men många var det =) Johan passade på att ta en delkurs på HUND3 i Alvesta den här helgen, så Heli kom till hjälp ända från Sala! Det blev till att vara utställningsansvarig för utställningen=) Tusen tack. Jag vet ju att du "går på räls" i de här sammanhangen och vet precis vad som ska göras!
Tina kom från Linköping och blev genast insatt som prisansvarig! Hehe.. det har Tina allt fått vara det ett par gånger förut med.. =) Roger och Katarina och Petter och Maria hjälpte också till med förberedelser och bortplockning så det gick som en dans =) Och tack, tusen tack, alla utställare. Jag har aldrig varit med om att så snabbt få undan efter en utställning, ni hade plockat upp så bra, inte ens hårtussar att plocka bort fanns det när vi skulle städa. Det är så skönt efter en lång kväll att det går smidigt. Så tack igen!
Tack till Jack, vår domare och Ann, ringsekreterare, ni fick massor av beröm och det tycker jag om. En fin reklam för kommande utställningar=)
Och tack världens bästa Robin som hjälpte mig med hundarna, höll i dem och var sällskap åt dem och hämtade hamburgare och godis ifrån fiket =) Vad gjorde man utan en femåring?
Buffa blev BIR, BIG-1 och placerade sig som BIS-3:a! Hon var en smula högljudd utanför ringen när Tina skulle hålla henne, haha, men det gick jättebra i ringen!
Bella blev BIR, Beppe BIM - Grattis Roger & Petter!
Ferdinand blev 2:a med HP
Moltas blev också 2:a med HP och Alva, samma där, 2:a med HP
Om jag minns rätt blev Molly 3:a och Signe 4:a? Inte helt säker på om jag vänder på steken här..
Och lördagkvällen blev inte så lång, det kändes att man jobbat lång tid med utställningsförberedelser..=)
Och så blev det söndag..
Efter frukost och hundkissande så for vi iväg till Mjölby. Vi var där i tid, tänkte att valparna ska få känna in miljön ordentligt. Men de brydde sig lika lite om miljön idag som de gjorde igår.. De busade och lekte och sov.
I Mjölby var Tuwa, Bella, Signe och Ferdinand med.
Tuwa blev BIR, BIG-1 och BIS-4 (valp) ! Hon var så trött så trött, stackarn. Mellan tillfällena vi skulle vara i ringen så sov hon som en stock. Ändå var hon glad och sprang glatt i ringen. Och jätteduktigt. Är så stolt över lilla tuwis som orkade showa lite fast det var sen eftermiddag dag 2 på utställning =) Tack Sofia för godis-support, det gjorde susen=)
Bella blev 2:a och Signe 3:a. Ferdinand blev BIM!!
Vi åkte rätt fort efter valpfinalerna, då var det seeeegt.
Och återigen, älskade unge, som hjälpt mig med Tuwa, fikabröd från cafeterian och framförallt ett otroligt glatt humör, fast det var Robins andra dag också och dagen innan dessutom blev sen.
Nu har vi haft lite mys framför barnprogrammen och ätit, Robin ska i säng. Gissar att han somnar ovaggat ikväll =)
Sen vet jag att det blir bubbel i soffan när Johan kommer hem från kursen, man vill ju höra allt liksom. Nåja, han brukar bubbla på rätt bra efter en kurshelg =) Abbe har varit med Johan på kurs, de har haft lek på schemat. Gissar att Johan har fått ytterligare lite tips om träningssätt och nyttan med lek.
Om du vill veta mer om Hundens språk och tankar så har Hundia en gratis föreläsning med Per Jensen den 6 maj!
